På vandring - en livsstil

Höstens friska och fuktiga luft smeker mjukt mot kinden, en mild susning i tallkronorna överröstar för en stund den dånande tystnaden i skogen, och svagt - nästan som en fråga - smyger den sig på: en sötaktig doft av myr. Barrmattan fjädrar lätt under skorna.

Jag är på vandring längs Bergslagsleden som går från Malingsbo-Klotenområdet och vidare söderut genom hela Örebro län. En av de många vandringsleder i Sverige som har rustats upp eller ställts i ordning på senare år. För vandring har blivit en folkrörelse. Enligt SCB vandrar 30 % av svenskarna i skog och mark vid fler än 20 tillfällen per år.

Gå för livet
Och fler behöver komma ut och gå! Du som aldrig har hittat den motionsform som passar dig, pröva att helt enkelt resa dig upp och gå en bit. Studier visar att fysisk inaktivitet hos svenska medborgare kan kosta samhället så mycket som 6 miljarder kronor om året. Andra studier uttrycker det annorlunda: bara under ett enda år har ungefär 6700 svenskar dött för att de har motionerat för lite.

Att vandra är ett mjukt sätt att träna sin kropp. När man springer belastas leder och ligament med en tyngd som är ungefär 5 gånger ens kroppsvikt, medan gång bara belastar kroppen med 1-1,5 gånger kroppsvikten. Den enda utrustning man behöver är ett par bekväma skor.

Gå som alltid förr

Kanske är gång också det mest ursprungliga sättet att använda den mänskliga kroppen, något som har följt med oss sedan vår arts uppkomst. Beskrivningar av san-folket, ett nomadiserande folk i Kalahariöknen, berättar att just detta är vad de gör allra mest. De vandrar i grupper, pratar, skämtar och skrattar. I deras fall är det för att söka föda i markerna; i vår del av världen är det nog något annat vi söker.

Pilgrimsvandringar har blivit allt vanligare i Sverige. Flera har en religiös tanke bakom, men det finns även organiserade vandringar som handlar om kontemplation utan koppling till en speciell religion. Men de flesta har rötter i en kristen tradition och går t.ex. längs Klosterleden från Krokek utanför Norrköping till Birgittaklostret i Vadstena. (Klosterleden ansluter också till en gammal pilgrimsväg till Nidaros - Trondheim - i Norge, via Bergslagsleden upp till Ludvika och där ifrån vidare längs den medeltida Romboleden.)

Gå nu

Så ge dig ut och gå! Lyssna en stund på den dånande tystnaden, känn skogens dofter och använd din kropp till det den är skapad för.

Fredagsmys i Sverige - en miljökatastrof i Bangladesh

Ta ditt miljöansvar, och gör det redan i dag! En av de enklaste saker du kan göra är att helt och hållet låta bli att köpa tropiska räkor, både när du är på restaurang och när du handlar i frysdisken på Konsum. De tropiska räkorna går under många namn i handeln: tigerräkor, scampi, jätteräkor eller gambas. De är västvärldens vardagslyx men orsakar förödande skada där de odlas.

Räkodlingen leder till att naturkatastrofer får ännu värre följder. Tropiska räkor odlas i grunda bassänger som anläggs på åkermark, där man leder in saltvatten från havet. Vattnet tas in genom rör i de vallar som har byggts som ett skydd mot högvatten vid orkaner. När vallarna försvagas håller de inte längre för sin uppgift, och stora översvämningar blir följden. I Bangladesh hände det senast i maj 2009 när cyklonen Alia drog fram.

Räkodlingen leder till att människor blir utan mat. De räklarver som föds upp i dammarna fiskas upp ur havet utanför, genom att man ”trålar” för hand med myggnät. Dessa är så finmaskiga att man också får upp de fiskyngel som finns i vattenmassan. När räklarverna sorteras fram – för hand – slängs fiskynglen på flodbanken där sorteringen sker. För varje räklarv som fångas dör omkring 50 fiskyngel, och många av dem hör till arter som landsbygdsbefolkningen i området är beroende av för sin försörjning.

Räkodlingen leder till att odlingsmark förstörs för mycket lång tid. Efter en tid är odlingsbassängerna obrukbara, och företagen lämnar platsen för att utnyttja nya marker. Kvar blir en gyttjig, försaltad mark som inte längre går att odla. Och ett sönderslaget lokalsamhälle.

Ibland hör man argumentet att ”annars har de ingen inkomst alls” som försvar för att köpa produkter som har producerats av fattiga under dåliga villkor. Det är alltid ett cyniskt argument, och särskilt när det gäller tropiska räkor från Bangladesh. Marken som räkorna odlas på var från början odlingsmark som tillhörde de boende på platsen. Men enligt den inhemska landsbygdsorganisationen Nijera Kori, gör räkodlarna ändå som de vill med marken, understödda av lokal polis. Det som återstår för de fattigaste, när de har sett sina ägor översvämmas av saltvatten, är att arbeta på räkodlingarna, för låga löner och under svåra förhållanden.

Svenska Naturskyddsföreningen har gjort ett reportage från Khulnadistriktet i Bangladesh, med intervjuer med flera människor som har drabbats av räkodlingens konsekvenser.

En som intervjuas är jordbrukaren Guatam Mondol. Han har just berättat att han har fem åtal mot sig på grund av att han säger vad han tycker, om de räkodlarföretag som finns i hans hembygd. Därefter yttrar han de obegripliga orden: ”Jag släpptes mot borgen, men jag satt i arresten i två dagar, och de torterade mig.”

Så här produceras den mat som vi köper i västvärlden, mat som vi inte ens behöver. Den mat som vi köper för att sätta guldkant på tillvaron raserar andra människors tillvaro helt och hållet. Nu, när vi vet hur det ligger till, har vi inget annat rimligt val än att bojkotta tropiska räkor!