Äntligen har ljuset och värmen kommit tillbaka efter en lång och kall vinter! För många av oss känns det som att vakna till liv efter månader i dvala. På sätt och vis är det så, också: solljuset och temperaturen väcker både folk och fä- och växter.
Så fort temperaturen går över fryspunkten börjar mossor och lavar att ta upp solljus och växa till- om de sticker upp ur snön, förstås. Gräset börjar däremot att växa först vid +4 grader, och det är anledningen till att det är mer mossa i gräsmattan på våren än på hösten.
Lövträdens knoppar har legat färdiga under knoppfjällen ända sedan hösten, och när temperaturen stiger över 5 plusgrader på våren börjar de växa. Efter 5 till 6 veckor spricker knopparna upp och bladen tittar fram.
Några lövträd skiljer ut sig från de andra, nämligen ek, ask och bok. Ek och ask slår ut senare än övriga träd eftersom de har särskilt vida vattentransportrör i veden, och dessa fylls lättare med luft under vintern än andra träds smalare rör. Därför slår eken och asken inte ut förrän ny ved har vuxit till på stammen, med nya rör som kan transportera vatten upp till knopparna. Bokens knoppsprickning, i sin tur, styrs helt av dagslängden, så den inträffar vid samma datum varje år.
Redan före lövsprickningen blommar sälgen. De små glänsande videkissarna fungerar som trädets eget växthus: dess små vita, genomskinliga hår släpper in solljuset, men håller kvar värmen. Där inne i utvecklas ståndare och pistiller före de flesta andra blommor. Här i våra trakter blommar sälgen under andra halvan av april. Pollenet är både energi- och proteinrikt, och viktigt som föda för nyväckta humlor, bin och fjärilar, som annars har svårt att överleva innan övriga blommor har slagit ut.
De första fjärilar som syns på våren, redan i mars-april, är de som har övervintrat som vuxna fjärilar. Det är ett ovanligt sätt att övervintra för fjärilar, och de flesta som gör så är nattflyn, men några dagflygande fjärilar övervintrar som fullbildade. De vanligaste bland dem är nässelfjäril, påfågelöga, citronfjäril, sorgmantel och vinbärsfuks. Om man tittar noga på dem kan man se att deras vingar är lite slitna och mer färglösa än de var på sensommaren förra året.
I maj kommer de fjärilar som har övervintrat som ägg. Det är ett mycket vanligare sätt att övervintra, eftersom äggen är så otroligt tåliga. De sitter ofta på en kvist eller barken hos ett träd, helt exponerade för väder och vind under vintern, men de klarar sig ändå. Vanligast bland de här är den vit-oranga Aurorafjärilen.
Bland flyttfåglarna finns också både arter som styrs av dagslängden och arter som styrs av vädret. Sädesärlan är en art som styrs av solljuset och dagens längd. Den kommer till Sverige i april efter att ha tillbringat vintern i området kring Israel och Egypten, och den återvänder till samma ställe i Sverige varje år. Sånglärkan, staren och tofsvipan, däremot, flyttar mer efter vädret, och kommer till Sverige när isen och snön börjar försvinna. Stararna flyttar dessutom halvvägs tillbaka till sina vinterkvarter redan i juli, och det betyder att de starar som finns här i södra Skandinavien under vår och försommar, flyttar till Danmark eller Tyskland, medan starar från norra Skandinavien flyttar hit. Under juli månad byts alltså ”våra” starar ut mot nya!
Och hur var det med oss människor då? Jo, ovanför lillhjärnan bak i nacken har vi tallkottkörteln. I sin uppbyggnad liknar den ögats ljuskänsliga näthinna, och man kan säga att den fungerar som ett öga under huden. Dessutom går synnerven tätt förbi tallkottkörteln och påverkar den. När ljuset kommer tillbaka på våren ökas tallkottkörtelns produktion av hormonet serotonin, som får oss att känna oss lugna, pigga och mätta!
