torsdagen den 20:e september 2012

Myren



När du kliver ur bilen hamnar du alldeles intill det gamla torpet. Nedanför ligger myren. Känner du doften? Det är skvattram som luktar så. Gå ned i tallskogen. Där finns lite blåbär, lite lingon och så hjortron. Har du smakat hjortron förut? De är lika nyttiga som apelsiner och har t.o.m. mer C-vitamin i sig. De håller bra i skafferiet också, så de användes mycket förr att göra sylt av. Kanske torparna som bodde här överlevde vintern tack vare hjortronen?

Vem bor på myren? Det är vitmossor som bygger upp själva myren. De växer i stora lösa kuddar på marken. De är oftast gröna men de finns i många andra färger också, från gult till brunt. Ovanpå växer rosling, tranbär och renlav. Här finns gott om trollsländor på sommaren. I amerikasjön tror man att kan det finnas en liten skalbagge som heter dykarbagge. Den är väldigt ovanlig och svår att få syn på, men ser ut som ett litet svart päron med en gul rand över nacken.

I myrmarken bryts ingenting ner helt. Bakterier och svampar trivs inte i det näringsfattiga vattnet. Därför kan de inte bryta ner döda växter och djur lika bra som på andra platser i naturen. I stället bevaras materialet, som i en stor konservburk. Även vitmossorna bevaras i myrvattnet. Det betyder att varje skott av vitmossa dör nedtill men fortsätter att växa i den övre änden. Den döda delen av skottet står kvar under mossmattan och pressas långsamt as ihop av de övre lagren. De understa lagren av mossa har tryckts ihop så länge och så hårt att de har bildat torv.

Även sådant som har fallit ned i myrens vatten kan konserveras. I myrar hittar man ibland saker, och även kroppar av människor, från äldre tider.

För mycket länge sedan såg människor myrmarker och sjöar som ställen där man kunde få kontakt med andar och gudar. Då offrades vackra saker till gudarna i myrarnas vatten. Det är dessa saker som kan finnas kvar än i dag.

fredagen den 15:e juni 2012

Vad händer om sommaren?




Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor: du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött.

De fagra blomstersängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om.

Försommaren är den första perioden på året när det verkligen finns något att skörda. Vill man kan man lyssna på vår främsta sommarpsalm på det sättet: det är en text som skrevs 1694, när svält var ett verkligt hot om vinterförrådet var slut innan det fanns något nytt i naturen att äta. Då räckte det inte med att gräset grönskade, som det gör för att vi ska tycka att våren har kommit. Det tar längre tid än så innan det finns något som har vuxit upp så pass att det verkligen ger föda och näring, inte bara lite tillskott.

Men vad är det som händer, då?
 


Växter behöver ljus - och mörker



När de gröna löven vecklas ut på våren börjar växternas verksamhet som solfångare. Det gröna färgämnet klorofyll består av stora molekyler med en specialitet: de kan fånga in energi från solljuset och låta sig laddas upp av det. Men den energi som fångas in från ljuset måste paketeras på ett mer hållbart sätt än i en laddad klorofyllmolekyl, och den paketeringen sker i mörker.

Så här går det till: på dagen laddas klorofyllet samtidigt som växten delar vattenmolekyler i väte och syrgas. Syret släpps ut i luften genom små öppningar på bladens undersidor och vätet sparas i bladen. På natten tar bladen in koldioxid från luften genom samma öppningar och kopplar ihop den med vätet med hjälp av energin från klorofyllet. Koldioxiden, vätet och energin bildar tillsammans glukos, alltså en sorts socker. Socker är ett energirikt ämne som vi vet, och det är ett perfekt sätt för växten att lagra energin som den har fångat in från solen. Om växten paketerar mer energi än den behöver för stunden kan glukos göras om till stärkelse eller fett och långtidslagras i frukter, stammar och rötter.

Det är det här som gör att frukt och bär är sötare ju längre norrut i Sverige de har vuxit. Längre dagsljuslängd gör att växten kan bilda mer socker.



Det blommar förstås



Och så kommer blommorna! Senvårens och försommarens breda penseldrag i alla kulörer som lockar insekter för att få hjälp med själva flytten av frömjöl till nästa blomma. Men tittar vi lite närmare på t.ex. en viol kommer vi att se att det finns fler sätt för en växt att föröka sig på.

Violer sprids på tre sätt: med insektspollinerade blommor, självpollinerade blommor och krypande jordstammar. De stora blå blommorna som vi ser - och kallar för violer - är de som pollineras av insekter. I dem bildas frön som myror gillar att äta på, de innehåller nämligen en del fett i sitt yttersta lager. När myran har ätit färdigt släpper hon fröet som på så vis kommer att hamna en bit från föräldraplantan. Eftersom fröet är ett resultat av pollinering har den gener från två plantor och är alltså lite annorlunda än moderplantan, och kan kanske trivas på en annan plats än hon.

Närmare marken, på kortare stänglar, sitter små blommor som aldrig kommer att öppnas. De pollinerar sig själva i det slutna rummet innanför kronbladen och producerar på så vis frön med samma gener som föräldraplantan har. Fröna släpps rakt ned intill föräldraplantan, en plats som borde passa dem bra (om de bara får solljus tillräckligt) eftersom de är genetiskt lika.

Under jorden bildar violens rötter långa utlöpare åt alla håll, som här och där sticker upp ett skott ovan ytan och bildar en ny blomma. Den är naturligtvis exakt likadan som sin förälder och hamnar också rätt nära den.
 


Sommaren är kort?



Sommaren är tiden för tillväxt och förökning för allt i naturen. Det är lätt att tänka sig att det bara är nu allting lever. Och mellan nödmånadernas verklighet bara några generationer bort, och vinterhalvårets stress och längtan till semester kan det kännas som att det kanske är så för oss människor också! Men en av hemligheterna med livet är att det är mer sammansatt än så.

Se på dagsländan. Den har fått sitt namn för att man säger att den bara lever en dag då den parar sig och sedan dör. På många språk har den namn som kan översättas  med "endagsfluga". Men är det sant att dagsländan lever en så kort tid, egentligen?

Under den eller de få dagar som den vuxna dagsländehonan lever lägger hon ett mycket stort antal ägg. Ur dem kläcks larver som lever i vattnet mellan ett och tre år, medan de utvecklas och ombildas undan för undan. Vissa arter kan ömsa skinn upp till tjugo gånger. Den näst sista hudömsningen sker alldeles under vattenytan då en vingad insekt kryper ut ur skalet. Den lyfter från vattnet och släpper sin sista ömsningshud, antingen i flykten eller sittande på ett vasstrå. Därefter parar den sig, lägger ägg och dör inom några timmar eller dagar. Hur långt var livet? En dag eller tre år?

Hur långt är ditt år? En sommar eller 12 månader av skiftande årstider?


fredagen den 25:e maj 2012

Scoutkväll på Gökriksudden

I början av maj hade vi scoutavslutning i Götlunda SMU-scoutkår. Vi höll till i ett av Götlundas naturreservat nere vid hjälmarstranden, där vi funderade på ekologiska sammanhang och varför man vill spara natur i reservat. De fyra stationerna som scouterna gick mellan finns beskrivna här nedanför.



På den första stationen samlades barnen vid en stor hög av ris och kvistar som fanns upplagda i reservatet: en fauna-depå. Station nummer två och tre fanns bland liljekonvaljer och storrams längs den markerade stigen ned mot stranden, och nummer fyra höll till vid strandkanten. Beskrivningarna är utformade så att ledaren ska kunna välja hur mycket av innehållet hon vill använda. Lekarna går att hoppa över om diskussionen känns intressant och givande, eller hoppa direkt till om scouterna har mycket spring i benen...

Så här gjorde vi:


1. Faunadepån – Vad är det att "bevara" natur?
 Sammanfattning av kontrollen:
Ø  Gruppen samlas vid faunadepån
Ø  Samtal om sparad natur
Ø  Samtal om vad reservat är
Ø  Lek: Baklängeskurragömma


Faunadepån:
Vet ni vad det här märkliga ordet betyder? Insektshotell! Fauna = djuren på en plats, depå = upplag/hög. Här finns ett ställe att bo på för de djur som behöver döda pinnar för att överleva.

Varför behöver de det?
-lägga ägg i -mat till larver -skydd mot väder och vind i det mjuka träet

Varför sparar man en särskild hög åt insekterna? Varför kan de inte använda högar som redan finns i naturen?
–en kuggfråga! I de flesta skogar finns det bara ”skräphögar” alldeles efter att man har fällt träd. (Vid avverkning eller röjning.) Högar med dött trä är ovanliga på marken bland vuxna träd. Många insekter behöver båda sakerna samtidigt (död ved och gamla träd) och det får de här.

Det här är ett sätt att spara naturen!
Ett annat sätt är att spara en hel skog – som Gökriksudden.

Fråga: Har ni hört talas om några andra naturreservat? Vilka?
-Kyrkreservatet –de stora nationalparkerna ffa i norra Sverige –i Arboga kommun finns 7 naturreservat

Vet ni fler sätt att spara natur på?
-Bara ett träd: Fårtallen –det gjordes oftare på 1900-talet, då skyddades ovanliga växtexemplar
-En särskild art: -blåsippa t.ex. eller orkideer [-blåsippa är fridlyst i Örebro, men ej V-manland. Men får inte plockas för försäljning någonstans, och inte grävas upp.]

Fråga: Vet ni vad det betyder att marken är ett reservat?
-det finns särskilda regler för vad man får göra i det området, förutom allemansrätten -kanske inte elda alls -inte tälta -inte avverka som vanligt –annat som gör så att marken inte förändras utan fortsätter att vara som den är

Fråga: Varför vill vi bevara natur?
-för att ovanliga sorters skogar och ängar ska finnas kvar. De djur och växter som behöver såna skogar att bo i skulle bli hemlösa annars. Då dör de!
-för att vi människor använder och sköter skog och marker på ett annat sätt nu än för 100 år sedan. Det gör att skogarna ser annorlunda ut nu, och andra djur och växter trivs där. Vi behöver spara några skogar som sköts som de gjorde för 100 år sedan, för att djuren som trivdes då ska ha någonstans att bo.

Lek: Baklängeskurragömma


2. Ekologiska samband
Sammanfattning av kontrollen:
Ø  Samtal om hur arter i naturen behöver varandra
Ø  Samtal om att arter behöver specifika miljöer
Ø  [ev. Samtal om vad människor behöver – vi är ju också en del av naturen]
Ø  Lek: Oh Deer!

 Fråga: Djur och växter i naturen behöver varandra. Kan ni komma på några som ni vet hör ihop?
exempel att fylla på med, använd så många som behövs:
fåglar behöver buskar att bygga bon i,
buskarna behöver fågelgödsel

växtätande djur äter växter och
växterna tar näring ur djurens gödsel

vitsippor (behöver fröspridning, har frön med extra fett ytskikt) och
myror (har ben och kan bära iväg fröna, äter oljan som sitter i ytterskiktet = extra mycket energi)

svampar (har jättestort "rotsystem" som suger upp vatten och mineraler från marken, behöver mer socker) och
träd (har blad som gör socker med hjälp av solljus, behöver mer vatten och mineraler)
deras rötter växer in i varandra, och de byter ämnen med varandra inne i rötterna

 Fråga: Djuren och växterna behöver också att naturen ser ut på speciella sätt. Var trivs älgar? Lejon? Möss? Fladdermöss? Krokodiler? Dammråttor?? Var hittar man tussilago? Grodyngel?
här finns fler exempel, använd så många som behövs:
  • bävrar behöver dammar och träd som de kan göra dammar av
  • myggor behöver vattenpölar att lägga ägg i, med vatten som är varmt redan tidigt på sommaren =grunda pölar, och så behöver de blod från djur för att kunna bilda ägg
  • många insekter behöver gamla murkna träd. Insektslarver gillar mörkret och fukten mellan veden och barken, som lossnar lagom mycket när trädet börjar murkna så att insekterna kan lägga sin ägg där emellan. Då kläcks larverna mitt i maten i sin favoritmiljö.
  • hackspettar å sin sida äter insektslarver. På så vis är hackspettarna också beroende av att hitta gamla murkna träd med insekter i.
Fråga för äldre scouter: Vad behöver vi människor?
-mat -ren luft -rent vatten -vacker miljö? -vänner


Lek: Oh Deer!
från boken Friluftslivets pedagogik 

Markera två linjer med 10 m mellanrum.
Dela in scouterna i två grupper: 1/4 av scouterna blir hjortar och 3/4 blir "resurser".

Berätta att hjortarna behöver framför allt tre olika resurser här i livet. Det är vatten, mat och skydd. Varje resurs har en symbol som scouterna visar med sina händer:
vatten - händerna för munnen
mat - händerna på magen
skydd - händerna på huvudet

Leken går ut på att hjortarna ska (tävla om att) fånga den resurs de behöver mest av just nu.
Grupperna ställer sig bakom varsin linje med ryggarna vända mot mitten.

Inför varje omgång ska hjortarna bestämma sig för vilken resurs de behöver, medan scouterna som är resurser bestämmer sig för vilken resurs de är. Alla visar med sina händer vad de har valt.
När ledaren ropar "börja!" vänder alla sig om och hjortarna ska springa och hämta den resurs de behöver – alltså någon som visar samma tecken.
De resurser som blivit hämtade byter lag till hjortar och de hjortar som inte fick någon resurs byter till resursernas lag.


Ø  Om grupperna blir små finns risk för att hjortarna dör ut, precis som arter gör i verkligheten när resurserna inte räcker till. Om det händer kan man fundera på varför, tillsammans med scouterna!


3. Allemansrätten
Sammanfattning av kontrollen:
Ø  Samtal om vad allemansrätten innehåller
Ø  Samtal om vad den betyder för oss när vi är i skogen
Ø  Lek: Här kommer vi!

Fråga: Har ni hört talas om allemansrätten?
Vad är det?
Vet ni vad man får göra i skogen och vad man inte får göra?

-Gör en lista tillsammans: sätt upp lappar med allemansrättens olika punkter på tavlan, när scouterna har sagt något i närheten av det som står på lappen
-Man får inte störa eller förstöra… är den viktigaste punkten, som sammanfattar hela allemansrätten

 -Texter på lapparna:
Man får gå vart man vill i skogen
Man får plocka bär, svamp och blommor som inte är fridlysta
Man får plocka det som ligger löst på marken
Man får tälta på annans mark, men inte på någons tomt (mindre än 5o m från boningshus eller staket)
Man får inte störa eller förstöra för människor, växter eller djur
Man får inte gå på någon annans tomt
Man får inte bryta kvistar från träd eller buskar
Man får inte skräpa ned på marken eller i vattnet
Man får inte trampa i sådd eller plantering

Fråga: Vad betyder det här?
-ta fram/peka ut de lappar som hör till varje fråga

Får man bygga en koja i skogen?
-om man inte bryter grenar -inte spikar i (förstör) träd -inte bygger på någon annans tomt

Får man fika på en äng?
-om man tar med sig skräp hem -inte stör djur i hagar -stänger grindar efter sig

Får man tända en brasa på utflykten?
-om man inte eldar på (förstör) en berghäll -bara samlar bränsle på marken -ser till att elden inte kan sprida sig -släcker ordentligt efteråt -tar med sig skräp hem

Får man…?
-ta ev. upp några saker att göra i skogen, som scouterna kommer på


 Lek: Här kommer vi!
Scouterna delas upp i två lika stora lag. Lägg två pinnar en bit ifrån varandra med en öppen plats mellan, bakom pinnarna har lagen varsitt bo.

Lagen ställer sig i sina bon. Det ena laget ska bestämma sig för ett djur som lätt går att dramatisera med rörelser, tex elefant, utan att det andra laget hör. När alla i laget är överens om ett djur ställer de sig armkrok på en linje och marscherar mot mittlinjen och ropar "Här kommer vi! Här kommer vi!" tills motståndarlaget ropar "HALT!", "Vilka är ni?!". Då stannar de omedelbart och visar med rörelser vilket djur
de valt. Motståndarlaget ska försöka gissa vad de ska föreställa. När de gissat rätt får de jaga motståndarna mot deras kortsida och försöka fånga så många
de kan. De som blir fångade blir nu nya medlemmar i det laget istället.

Nästa runda får laget som gissade välja ett djur. Så fortsätter man tills alla är medlemmar i samma lag och alla har vunnit!






4. Gökriksudden - vad är så speciellt med det här stället då?
Sammanfattning av kontrollen:
Ø  Gruppen sätter sig vid stranden och berättar vad de ser
Ø  Samtal om vad som är ovanligt just här
Ø  Lek: Gnistan


Fråga: Hur ser det ut där vi sitter nu?
-skog -vatten -gamla träd -fint!

Sammanfatta svaren:
Ovanligt i den här skogen:
-att den ligger på stranden
+marken är sumpig eftersom Hjälmaren gick högre upp förr, stranden är gammal sjöbotten. Skogen växer lite halvdåligt på sumpmark, så på många andra ställen har man gjort marken torrare eller fällt skogen, för att kunna skörda mer virke.

-att det är så lite gran och tall
+de här träden bildar egna skogar längre söderut i Sverige men det är ovanligt så här "långt" norrut.

-det är fint här
+hela Hjälmaren och marken närmast den är viktig för att människor ska kunna komma ut i naturen, därför vill man bevara den som den är. Samhället tycker att det är viktigt att alla människor har möjlighet att komma ut i naturen. Därför bevarar man såna här ställen.

Bakgrund:
Folk har bott i Götlunda sedan järnåldern (500-1000 e Kr) och den här marken har antagligen använts nästan lika länge.

Marken här har använts till slåtter med bete efteråt. Ibland tog man upp åkrar, små som grönsaksland, mitt i en äng. De åkrarna användes i några år och fick sedan växa igen. Man kan se spår efter dem genom att stenar har röjts bort från marken och lagts i rösen.

Enstaka träd har stått i ängarna, och de kan ha skördats på blad och kvistar. Det var i alla fall vanligt att man gjorde, på 1800-talet.

På gamla kartor (1845) ser man att det finns hölador på nästan alla uddar i området. Det var många som ägde mark här, gränserna går härs och tvärs, och det betyder att marken var värdefull eftersom många ville ha en bit av den.

Hjälmaren sänktes kring 1880 (79-85) med 1,2 m. Det gav mycket mark eftersom sjön var grund. Marken var lerig och näringsrik = bra gräsväxt men dålig skog

Här har inte planterats så mycket barrträd, utan lövträden har fått stå kvar och dö på plats. Blandningen av riktigt gamla/döda lövträd och unga träd är bra för de insekter som behöver gamla träd. När de gamla träden är helt nedbrutna finns halvgamla träd i samma skog, som insekterna kan sprida sig till. De viktigaste träden här är gamla ekar, lindar och aspar. Kan scouterna känna igen dem?



Lek: Gnistan (har säkert många andra namn också)
Alla deltagare står i en ring och håller varandra i händerna. Ledaren börjar och trycker någon av händerna som hon håller i och sedan skickas handtryckningen vidare genom ringen. Två tryckningar byter håll. Om man vill kan ledaren skicka en puls åt varje håll – det blir klurigt när pulsarna möts.

En evighetslek!

torsdagen den 19:e januari 2012

På vandring - en livsstil

Höstens friska och fuktiga luft smeker mjukt mot kinden, en mild susning i tallkronorna överröstar för en stund den dånande tystnaden i skogen, och svagt - nästan som en fråga - smyger den sig på: en sötaktig doft av myr. Barrmattan fjädrar lätt under skorna.

Jag är på vandring längs Bergslagsleden som går från Malingsbo-Klotenområdet och vidare söderut genom hela Örebro län. En av de många vandringsleder i Sverige som har rustats upp eller ställts i ordning på senare år. För vandring har blivit en folkrörelse. Enligt SCB vandrar 30 % av svenskarna i skog och mark vid fler än 20 tillfällen per år.

Gå för livet
Och fler behöver komma ut och gå! Du som aldrig har hittat den motionsform som passar dig, pröva att helt enkelt resa dig upp och gå en bit. Studier visar att fysisk inaktivitet hos svenska medborgare kan kosta samhället så mycket som 6 miljarder kronor om året. Andra studier uttrycker det annorlunda: bara under ett enda år har ungefär 6700 svenskar dött för att de har motionerat för lite.

Att vandra är ett mjukt sätt att träna sin kropp. När man springer belastas leder och ligament med en tyngd som är ungefär 5 gånger ens kroppsvikt, medan gång bara belastar kroppen med 1-1,5 gånger kroppsvikten. Den enda utrustning man behöver är ett par bekväma skor.


Gå som alltid förr
Kanske är gång också det mest ursprungliga sättet att använda den mänskliga kroppen, något som har följt med oss sedan vår arts uppkomst. Beskrivningar av san-folket, ett nomadiserande folk i Kalahariöknen, berättar att just detta är vad de gör allra mest. De vandrar i grupper, pratar, skämtar och skrattar. I deras fall är det för att söka föda i markerna; i vår del av världen är det nog något annat vi söker.

Pilgrimsvandringar har blivit allt vanligare i Sverige. Flera har en religiös tanke bakom, men det finns även organiserade vandringar som handlar om kontemplation utan koppling till en speciell religion. Men de flesta har rötter i en kristen tradition och går t.ex. längs Klosterleden från Krokek utanför Norrköping till Birgittaklostret i Vadstena. (Klosterleden ansluter också till en gammal pilgrimsväg till Nidaros - Trondheim - i Norge, via Bergslagsleden upp till Ludvika och där ifrån vidare längs den medeltida Romboleden.)


Gå nu
Så ge dig ut och gå! Lyssna en stund på den dånande tystnaden, känn skogens dofter och använd din kropp till det den är skapad för.

tisdagen den 17:e januari 2012

Fredagsmys i Sverige - en miljökatastrof i Bangladesh

Ta ditt miljöansvar, och gör det redan i dag! En av de enklaste saker du kan göra är att helt och hållet låta bli att köpa tropiska räkor, både när du är på restaurang och när du handlar i frysdisken på Konsum. De tropiska räkorna går under många namn i handeln: tigerräkor, scampi, jätteräkor eller gambas. De är västvärldens vardagslyx men orsakar förödande skada där de odlas.

Räkodlingen leder till att naturkatastrofer får ännu värre följder. Tropiska räkor odlas i grunda bassänger som anläggs på åkermark, där man leder in saltvatten från havet. Vattnet tas in genom rör i de vallar som har byggts som ett skydd mot högvatten vid orkaner. När vallarna försvagas håller de inte längre för sin uppgift, och stora översvämningar blir följden. I Bangladesh hände det senast i maj 2009 när cyklonen Alia drog fram.

Räkodlingen leder till att människor blir utan mat. De räklarver som föds upp i dammarna fiskas upp ur havet utanför, genom att man ”trålar” för hand med myggnät. Dessa är så finmaskiga att man också får upp de fiskyngel som finns i vattenmassan. När räklarverna sorteras fram – för hand – slängs fiskynglen på flodbanken där sorteringen sker. För varje räklarv som fångas dör omkring 50 fiskyngel, och många av dem hör till arter som landsbygdsbefolkningen i området är beroende av för sin försörjning.

Räkodlingen leder till att odlingsmark förstörs för mycket lång tid. Efter en tid är odlingsbassängerna obrukbara, och företagen lämnar platsen för att utnyttja nya marker. Kvar blir en gyttjig, försaltad mark som inte längre går att odla. Och ett sönderslaget lokalsamhälle.

Ibland hör man argumentet att ”annars har de ingen inkomst alls” som försvar för att köpa produkter som har producerats av fattiga under dåliga villkor. Det är alltid ett cyniskt argument, och särskilt när det gäller tropiska räkor från Bangladesh. Marken som räkorna odlas på var från början odlingsmark som tillhörde de boende på platsen. Men enligt den inhemska landsbygdsorganisationen Nijera Kori, gör räkodlarna ändå som de vill med marken, understödda av lokal polis. Det som återstår för de fattigaste, när de har sett sina ägor översvämmas av saltvatten, är att arbeta på räkodlingarna, för låga löner och under svåra förhållanden.

Svenska Naturskyddsföreningen har gjort ett reportage från Khulnadistriktet i Bangladesh, med intervjuer med flera människor som har drabbats av räkodlingens konsekvenser.

En som intervjuas är jordbrukaren Guatam Mondol. Han har just berättat att han har fem åtal mot sig på grund av att han säger vad han tycker, om de räkodlarföretag som finns i hans hembygd. Därefter yttrar han de obegripliga orden: ”Jag släpptes mot borgen, men jag satt i arresten i två dagar, och de torterade mig.”

Så här produceras den mat som vi köper i västvärlden, mat som vi inte ens behöver. Den mat som vi köper för att sätta guldkant på tillvaron raserar andra människors tillvaro helt och hållet. Nu, när vi vet hur det ligger till, har vi inget annat rimligt val än att bojkotta tropiska räkor!

torsdagen den 29:e december 2011

Kulturen - ett helhetsgrepp

Det hade inte behövt bli så här! Ingen hade behövt skriva något över huvud taget om vi inte hade varit så många på samma ställe. Ingen hade heller kunnat planera särskilt långt fram i tiden eller ställa några existentiella frågor. I 100 000 år levde vår art med samma biologiska utrustning som idag, men utan abstrakt tänkande: utan symboler och med mycket lite kunskapsöverföring mellan generationer, utöver ren härmning.

Precis som koltrastens bo är ett beteende och ett uttryck för fågelns genetiska arv, trots att själva boet inte innehåller en enda koltrastcell, är vårt beteende också grundat i våra gener. Enligt ekologen Torbjörn Fagerström, i boken Gud &Darwin, kan vi också se att beteendet och kroppen har påverkat varandra omväxlande, t.ex. när språket växte fram. Den som genom mutation fick ett talorgan som kunde ge fler ljud kunde också uttrycka sig mer varierat vilket gav ett rikare språk och gjorde det lättare att överleva.

Kultur förklaras av arkeologer som tradering av beteende och kunskap genom kommunikation. För att kunna uppnå det måste man ha förmågan att låta en sak symbolisera en annan, alltså kunna tänka abstrakt. Arkeologen Anders Högberg berättar i Forskning och Framsteg om de tidigaste spår som har hittats efter människor med den förmågan: 80 000 år gamla skärvor av krukor som har dekorerats med linjer. Dessa tolkas som ägarmärken dvs symboler för en viss människa. Vid ungefär den tiden börjar också musikinstrument dyka upp liksom smycken och även mer sofistikerade jaktredskap.

Varför kom den utvecklingen just då, och inte drygt 100 000 år tidigare när homo sapiens sapiens steg fram ur evolutionens dunkel? Genetiker och arkeologer vid University College London har räknat fram att på alla de platser där de tidigaste spåren av modernt beteende har hittats, har befolkningstätheten varit hög – med förhistoriska mått mätt. Kultur har också uppstått på flera ställen världen över, oberoende av varandra och vid olika tidpunkter.

Och här sker något intressant med kopplingen mellan vårt genom och vårt beteende: den sociala miljön kliver in som en faktor i enskilda människors liv. Vi återgår till Torbjörn Fagerström som skriver att i och med symboltänkandet och samhället blir det möjligt för kulturen att leva sitt eget liv, oberoende av våra gener. Vi blir bärare av en kultur som existerar delvis för sin egen skull och inte enbart för att maximera vår evolutionära framgång.

Trots detta är det ett faktum att mänskligheten har levt under mycket hårda villkor under nästan hela sin existens. Kulturen blir därmed också starkt begränsad med avseende på i vilken riktning den kan gå. Fagerströms tes är att kultur ändå har givit människan en evolutionär fördel genom att moral och religion har hjälpt oss att samarbeta. På så vis har kulturen påverkat människans fysiska överlevnad, men också påverkats av överlevnadens villkor, dvs kultur och biologi har samevolverat under mycket lång tid.

En av slutsatserna av detta är att vi är inte fångar i vårt fysiska genom, eftersom vi kan reflektera över oss själva, och att jämförelser mellan oss och andra djur är goda indicier men inte bevis för någonting. Ett beteende är inte ”naturligt” för människor bara för att schimpanser/lövgrodor/insekter gör så, eftersom vi har en kulturell påverkan på vårt beteende. Vilket i och för sig är en helt annan diskussion.

fredagen den 8:e april 2011

Vad händer om våren?


Äntligen har ljuset och värmen kommit tillbaka efter en lång och kall vinter! För många av oss känns det som att vakna till liv efter månader i dvala. På sätt och vis är det så, också: solljuset och temperaturen väcker både folk och fä- och växter.

Så fort temperaturen går över fryspunkten börjar mossor och lavar att ta upp solljus och växa till- om de sticker upp ur snön, förstås. Gräset börjar däremot att växa först vid +4 grader, och det är anledningen till att det är mer mossa i gräsmattan på våren än på hösten.

Lövträdens knoppar har legat färdiga under knoppfjällen ända sedan hösten, och när temperaturen stiger över 5 plusgrader på våren börjar de växa. Efter 5 till 6 veckor spricker knopparna upp och bladen tittar fram.

Några lövträd skiljer ut sig från de andra, nämligen ek, ask och bok. Ek och ask slår ut senare än övriga träd eftersom de har särskilt vida vattentransportrör i veden, och dessa fylls lättare med luft under vintern än andra träds smalare rör. Därför slår eken och asken inte ut förrän ny ved har vuxit till på stammen, med nya rör som kan transportera vatten upp till knopparna. Bokens knoppsprickning, i sin tur, styrs helt av dagslängden, så den inträffar vid samma datum varje år.

Redan före lövsprickningen blommar sälgen. De små glänsande videkissarna fungerar som trädets eget växthus: dess små vita, genomskinliga hår släpper in solljuset, men håller kvar värmen. Där inne i utvecklas ståndare och pistiller före de flesta andra blommor. Här i våra trakter blommar sälgen under andra halvan av april. Pollenet är både energi- och proteinrikt, och viktigt som föda för nyväckta humlor, bin och fjärilar, som annars har svårt att överleva innan övriga blommor har slagit ut.

De första fjärilar som syns på våren, redan i mars-april, är de som har övervintrat som vuxna fjärilar. Det är ett ovanligt sätt att övervintra för fjärilar, och de flesta som gör så är nattflyn, men några dagflygande fjärilar övervintrar som fullbildade. De vanligaste bland dem är nässelfjäril, påfågelöga, citronfjäril, sorgmantel och vinbärsfuks. Om man tittar noga på dem kan man se att deras vingar är lite slitna och mer färglösa än de var på sensommaren förra året.

I maj kommer de fjärilar som har övervintrat som ägg. Det är ett mycket vanligare sätt att övervintra, eftersom äggen är så otroligt tåliga. De sitter ofta på en kvist eller barken hos ett träd, helt exponerade för väder och vind under vintern, men de klarar sig ändå. Vanligast bland de här är den vit-oranga Aurorafjärilen.

Bland flyttfåglarna finns också både arter som styrs av dagslängden och arter som styrs av vädret. Sädesärlan är en art som styrs av solljuset och dagens längd. Den kommer till Sverige i april efter att ha tillbringat vintern i området kring Israel och Egypten, och den återvänder till samma ställe i Sverige varje år. Sånglärkan, staren och tofsvipan, däremot, flyttar mer efter vädret, och kommer till Sverige när isen och snön börjar försvinna. Stararna flyttar dessutom halvvägs tillbaka till sina vinterkvarter redan i juli, och det betyder att de starar som finns här i södra Skandinavien under vår och försommar, flyttar till Danmark eller Tyskland, medan starar från norra Skandinavien flyttar hit. Under juli månad byts alltså ”våra” starar ut mot nya!

Och hur var det med oss människor då? Jo, ovanför lillhjärnan bak i nacken har vi tallkottkörteln. I sin uppbyggnad liknar den ögats ljuskänsliga näthinna, och man kan säga att den fungerar som ett öga under huden. Dessutom går synnerven tätt förbi tallkottkörteln och påverkar den. När ljuset kommer tillbaka på våren ökas tallkottkörtelns produktion av hormonet serotonin, som får oss att känna oss lugna, pigga och mätta!